Emelie+Frida=tidsoptimister
Tja! Jag har precis kommit hem från Oslo så här kommer en full recension av min lilla trip. Det finns risk för upprepningar men det får ni tåla :)
Jag kom ju till Oslo efter en sju timmars bussresa i fredags då och frida mötte mig på stationen. Redan då började något märkligt ske. Folk brukade aldrig prata med en på gatan men på vägen till stationen för att träffa mig så var det inte mindre än tre pers som stannade henne. Vi gick till hennes rum på svenska föreningen och jag träffade några av hennes lägenhetskompisar. De var väldigt öppna kan man säga, en av dom började jaga mig med en rakapparat efter en kvart. I alla fall så var det fest i en av lägenheterna så vi joinade och träffade inte så otippat folk från Hudik. Oslo består uppenbarligen av mest svenskar.
Det var roligt i alla fall och morgonen efter gick vi bakis på "byn". Eller jag var bakis. Frida hade ont i magen så hon kunde inte dricka så mycket, stackars. Efter stan lagade vi mat och insåg att klockan var ganska mycket så jag började sakta göra mig i ordning. Vi missade ju första tåget och efter det satt vi bara och väntade på att klockan skulle bli så mycket att vi kunde gå till Centralen. Trodde vi, vi lyckades missa tåget med en halv minut och nästa gick klockan tolv. Taskigt läge där. För att fördriva tiden gick vi till första bästa bar, som bestod av gamlingar och enbart gamlingar. Också vi då. Vi var hyffsat utkollade när vi gick in, men vi satte oss vid ett bord och köpte öl. Efter ett tag kom en gammal, tjock norsk fram till oss och sa "Vad fine dere var idag da", gjorde tummen upp och gick iväg igen. Det var lite roooligt. Vi lämnade stället och träffade på ett gäng irländare som ramlade framför oss på gatan. De var roliga, vi gick till en bar och dansade till gatumusiker med dom. Vi hade bättre koll på tiden den här gången så vi hann med tåget och kom fram till ett kallt Ås, hade ingen aning om vart vi skulle och var allmänt stressade. Jag liftade och en snäll norrman stannade och skjutsade oss till fridas kompis som väntade på oss id vägen. Festen var lite halvdöd när vi kom dit men det var kul Guitarr hero och sånt. Fast jag ramlade och slog röven så hårt att idag har jag ett stort blåmärke. Kul när man ska åka 8 timmar buss liksom. Vi var tvungna att sova på festen eftersom det inte gick några tåg tillbaks, sen i förmiddags när vi åkte hem lyckades jag glömma min mobil där. Så jäkla typiskt, och eftersom bussen gick klockan två hann vi inte hämta den heller. Eller ja, vi åt hamburgare istället. Trodde igen att vi hade gott om tid men ikke. Frida ska skicka den med posten så jag får den väl i slutet av den här veckan. Jag ska nog försöka sova lite nu, är lite trött..
Jag kom ju till Oslo efter en sju timmars bussresa i fredags då och frida mötte mig på stationen. Redan då började något märkligt ske. Folk brukade aldrig prata med en på gatan men på vägen till stationen för att träffa mig så var det inte mindre än tre pers som stannade henne. Vi gick till hennes rum på svenska föreningen och jag träffade några av hennes lägenhetskompisar. De var väldigt öppna kan man säga, en av dom började jaga mig med en rakapparat efter en kvart. I alla fall så var det fest i en av lägenheterna så vi joinade och träffade inte så otippat folk från Hudik. Oslo består uppenbarligen av mest svenskar.
Det var roligt i alla fall och morgonen efter gick vi bakis på "byn". Eller jag var bakis. Frida hade ont i magen så hon kunde inte dricka så mycket, stackars. Efter stan lagade vi mat och insåg att klockan var ganska mycket så jag började sakta göra mig i ordning. Vi missade ju första tåget och efter det satt vi bara och väntade på att klockan skulle bli så mycket att vi kunde gå till Centralen. Trodde vi, vi lyckades missa tåget med en halv minut och nästa gick klockan tolv. Taskigt läge där. För att fördriva tiden gick vi till första bästa bar, som bestod av gamlingar och enbart gamlingar. Också vi då. Vi var hyffsat utkollade när vi gick in, men vi satte oss vid ett bord och köpte öl. Efter ett tag kom en gammal, tjock norsk fram till oss och sa "Vad fine dere var idag da", gjorde tummen upp och gick iväg igen. Det var lite roooligt. Vi lämnade stället och träffade på ett gäng irländare som ramlade framför oss på gatan. De var roliga, vi gick till en bar och dansade till gatumusiker med dom. Vi hade bättre koll på tiden den här gången så vi hann med tåget och kom fram till ett kallt Ås, hade ingen aning om vart vi skulle och var allmänt stressade. Jag liftade och en snäll norrman stannade och skjutsade oss till fridas kompis som väntade på oss id vägen. Festen var lite halvdöd när vi kom dit men det var kul Guitarr hero och sånt. Fast jag ramlade och slog röven så hårt att idag har jag ett stort blåmärke. Kul när man ska åka 8 timmar buss liksom. Vi var tvungna att sova på festen eftersom det inte gick några tåg tillbaks, sen i förmiddags när vi åkte hem lyckades jag glömma min mobil där. Så jäkla typiskt, och eftersom bussen gick klockan två hann vi inte hämta den heller. Eller ja, vi åt hamburgare istället. Trodde igen att vi hade gott om tid men ikke. Frida ska skicka den med posten så jag får den väl i slutet av den här veckan. Jag ska nog försöka sova lite nu, är lite trött..
Kommentarer
Trackback
