Halka
Jag förbannar halkan. Undra hur många fler dödsfall som kommer ske på grund av halka. Jag menar, förr var det snö på vintern men nu är det bara snorhalt. Bilolyckor, gamlingar med brutna lårben, skallar som spräcks mot isen...
Jag är så rädd när jag cyklar och med rädslan kommer ilskan. Så fort någon cyklar för nära mig eller en bil står i vägen kokar jag inombords.
Idag när jag och Therese cyklade hem från skolan kom det en kille bakom oss som plingade och otåligt ville förbi. Några meter därpå föll han pladask med cykeln. Såna situationer alltså! De är så pinsamma, jag har varit med om hur många som helst själv. Sen vet man inte hur man ska bete sig heller. Han verkade vara okej för han reste sig upp och hoppade på cykeln igen. Jag kämpade med att hålla skrattet inne så att ingen skulle tycka jag var elak, men så tittade jag på Therese och såg att hon också skrattade och då var det kört. Det faktum att någon kanske gör illa sig är inte det roliga men jag tror att man sätter sig in i hur man själv skulle ha känt sig i den sitationen och därför skrattar. Jag skrattar i alla fall åt mig själv när jag gör pinsamma saker. Sen hoppas jag också att jag kommer vara i sällskap de gånger i vinter jag kommer falla ned på den hårda backen. Det lättar alltid upp stämningen att ha någon att skratta åt sig själv med.
Det är så typiskt svenskar att ignorera såna där situationer och låtsas som att man sköter sina egna affärer. Sverige är ett tråkigt och genomskinligt land med genomskinliga människor som aldrig vågar agera ut det de känner. Jag gillar inte Sverige.
Jag är så rädd när jag cyklar och med rädslan kommer ilskan. Så fort någon cyklar för nära mig eller en bil står i vägen kokar jag inombords.
Idag när jag och Therese cyklade hem från skolan kom det en kille bakom oss som plingade och otåligt ville förbi. Några meter därpå föll han pladask med cykeln. Såna situationer alltså! De är så pinsamma, jag har varit med om hur många som helst själv. Sen vet man inte hur man ska bete sig heller. Han verkade vara okej för han reste sig upp och hoppade på cykeln igen. Jag kämpade med att hålla skrattet inne så att ingen skulle tycka jag var elak, men så tittade jag på Therese och såg att hon också skrattade och då var det kört. Det faktum att någon kanske gör illa sig är inte det roliga men jag tror att man sätter sig in i hur man själv skulle ha känt sig i den sitationen och därför skrattar. Jag skrattar i alla fall åt mig själv när jag gör pinsamma saker. Sen hoppas jag också att jag kommer vara i sällskap de gånger i vinter jag kommer falla ned på den hårda backen. Det lättar alltid upp stämningen att ha någon att skratta åt sig själv med.
Det är så typiskt svenskar att ignorera såna där situationer och låtsas som att man sköter sina egna affärer. Sverige är ett tråkigt och genomskinligt land med genomskinliga människor som aldrig vågar agera ut det de känner. Jag gillar inte Sverige.
Kommentarer
Trackback
