emelieveritas

Jag lever i en box. Jag kallar mitt rum för boxen. Det är inget annat än en symmetrisk låda med tapetserade väggar. Ljuden från grannen ovanför förstärker känslan av instängdhet. När jag ser på det utifrån ser jag människor instängda i fack. En modern vardag med vaga saker att leva för. Om jag kunde skulle jag ta mig härifrån, jag vet inte vart men långt långt bort. Till en ny kultur och nya människor. Men frihet finns inte. Hur fysiskt möjligt det än är att ta sig iväg hindras jag av abstrakta saker. Av normer och vanor. Instängd. Gräset är alltid grönare på andra sidan, men detta land och detta väder är bara så trist. Trist, trist, trist. Jag kommer fly, för när man inte är fri så flyr man. Som en flyttfågel i September.