emelieveritas

Jag berättade att jag höll på att sluta med snus förut. Efter ett inlägg nämnde jag det aldrig mer. Jag misslyckades alltså. En bit in i avvänjningen känns det så självklart att fördelarna med nikotin överväger nackdelarna och beroendet lyckas övertala hjärnan så att man börjar igen. Efter några veckor är tankarna på att sluta helt bortglömda.
Nu är jag dock ställd mot väggen. Påkommen för tredjre gången på tre år av mamma som inte accepterar att jag snusar. Hon säger att jag måste betala tillbaks körkortet om jag inte slutar. Det har hon sagt varje gång hon har kommit på mig så motivationen att sluta känns väl inte så stor när piska- och morotprincipen inte skrämmer.
Hur som helst så ska jag göra det dels för hennes och dels för min skull. Jag ska lägga undan lika mycket pengar som jag tjänar på att inte köpa snus och göra något bra för pengarna. Igår köpte jag nikotinplåster och idag joinade jag sajten slutasnusa.com som jag tror kommer ge mig mycket peppning.

Hur känner jag mig då efter en halv dag utan snus? Jag vet inte om det är för att jag vet om att jag ska sluta för jag har automatiskt haft längre uppehåll förut och inte känt så mycket, men jag känner mig yr och jääääkligt rastlös. Hungrig som fan är jag också. Jag ska in till stan sen och ge min sista dosa till Linda på jobbet.. Jag har ett paket cigg också, någon spekulant på det?



Aldrig mer?!