emelieveritas

Vad hände egentligen med bloggen? Vad hände egentligen med mig?
Det är svårt att hålla en konsistent nivå på en blogg, den blir lätt tråkig. Antingen vardaglig eller patetisk.

Vardagligt är nästan det värsta, som att folk bryr sig. Det jag gör på dagarna är inte en direkt avspegling av det jag tänker på.

Men jag håller det lite på den nivån ändå. Hudiksvall i sommar. Jag har velat mellan Hudik och Oslo men i slutänden gäller det att spara in pengar samtidigt som jag tjänar nya och jag bor ju gratis hemma. Är smått avskräckt av tanken, att sitta ute i ett hus på landet. Men då kan jag ägna tid åt det jag aldrig hinner annars. Läsa, spela fiol, träna. Ett nollvisionsmål på festandet känns som ett löfte jag inte kommer kunna hålla men en gång i månaden får vara max. Efter hela karusellen med juli vill jag ta det lugnt och fokusera på mig själv, vill inte glömma bort att jag finns.

Hudik är varken spännande, roligt eller exotiskt. Samtidigt har jag varit borta länge nog för att kunna uppskatta vissa delar igen. Alla drägg. Varför skaffar hälften av alla i min ålder som blivit kvar i Hudik barn? Och varför bloggar dom om barnen som att jorden stannat upp i och med deras födsel? Tristess tippar jag på. Lika som att andra halvan ser ut som nedknarkade utomjordingar med skrammel i ansiktet.

Jo tacka vet jag mig själv, för jag är ju perfekt ;)