Första advent
Jag har blivit frälst vid guitarr hero, har någon tips på var man kan få tag på billigt sånt och måste man ha wii?
När jag satt och väntade på bussen som skulle ta mig hem till flogsta idag så kom jag att tänka på symboler för julen. Alltså de flesta människor i Sverige är ju "kristna" fast de inte tror på Gud egentligen eller inte utövar religionen genom att gå på gudstjänst och be. Trots det går den första delen av julen ut på att folk tar fram ljusstakar, hänger ut julstjärnor utan att knappt veta vad det symboliserar. Sen på julafton går allt ut på att ge varandra presenter och umgås. Så mycket fokus för något vars egentliga syfte är bortglömt. Visst, jag är inte religiös men jag gillar ändå julen och allt som hör till, men det är lite irriterande när de börjar sälja julsaker redan i november..
Lkpg
Bild på nissarna jag ska träffa i helgen
Linköping
Förr ikväll hade jag egentligen tänkt gå på en debatt om ryssland. Vore kul att följa upp det eftersom jag varit där och gjort mitt projektarbete om rysk demokrati, men jag stannade hemma och gjorde duggan istället. Venn- diagram ,kombinatorik, binomialfördelning, hypergeometrisk fördelning.. Jaja det gick bra i alla fall.
Vad händer för er i helgen?
kakakakalllt
En tolvtimmars skoldag
Ja det är sant. En väldigt extrem dag helt klart. Ni vet ju hur den började och nu får ni höra fortsättningen. En väldigt märklig sak med mig är att trots hur bråttom jag har så tar jag mig tid att dansa framför spegeln när jag istället borde vara på väg nedför Sernanders slitna trappor. Jag i ett nötskal. Sen ska jag såklart försöka cykla trots att jag är väl medveten om mina obefintliga balans- och smidighetstalagner. Jag kom så långt som fram till bilvägen där jag insåg att bussen var säkrare om jag ens ville fram till skolan. Stressad som jag var låste jag cykeln, slängde den i snön och hoppade på bussen som tog mig tio minuter för sent till föreläsningen.
Grejen är att vi har en laborationsrapport som ska lämnas in tidigt på torsdag morgon och vi har ingen föreläsning imorrn så jag och Therese tyckte det var lika bra att göra den idag. Lättare sagt än gjort, vi satt oavbrutet (okej, förutom en timmes paus) och jobbade med labben. Klockan tio var den "klar". Några mindre layoutmässiga misstag får man acceptera. Vi tog bussen hem och alldeles nyss när jag skulle hämta cykeln låg den i diket - överplogad. Efter en lättare brottningsmatch fick jag dock upp den och den enda skada den fick var punktering. Ett skäl för att inte cykla= bra.
Idag har jag inga funderingar över livet tror jag. Det kan vara sunt att inte ha tid till att tänka på sånt. Eller?
Nu blir det True Blood.
Strömavbrott och snöbollskrig
När vi var inne insåg vi att elen inte skulle komma tillbaks på ett tag så vi gick till Eriks rum och vi drack. Vi drack vodka, baileys, dry martini, sherry, sambuka, you name it! Sen fick vi den strålande iden att vi skulle börja från botten till toppen av huset och plinga på alla rums plingklockor. De låter väldigt högt och det var mitt i natten så vi tyckte vi var lite busiga. Efter att ha sprungit alla sex våningar upp och plingat på alla klockor kom något geni på att eftersom strömen är utslagen så fungerar inte heller ringklockorna. Bra motion var det i alla fall, det plus snöbollskriget.
Efter det gick vi och la oss men jag kunde inte somna så jag har sovit max 4 timmar inatt. Klockan halv sex fick jag för mig att jag skulle rädda maten så jag gick ut på balkongen och stoppade snö i kassar som jag la in i kylen. Efter det låg jag och blev mer och mer irriterad över att elen aldrig kom tillbaks så det blev ingen mer sömn. Nu är strömen dock tillbaks, som ni kanske märker. 11 timmar utan ström, det märks hur jäkla beroende av elektricitet man är. Med tanke på det är det faktiskt bra med strömavbrott ibland så folk inte har något annat val än att umgås med varandra och kan starta världens största snöbollskrig. För det kan faktiskt ha varit det. 150 personer som sular snöbollar på varandra, det måste vara något slags rekord!
Ojojoj
Svart himmel vit snö
Halka
Jag är så rädd när jag cyklar och med rädslan kommer ilskan. Så fort någon cyklar för nära mig eller en bil står i vägen kokar jag inombords.
Idag när jag och Therese cyklade hem från skolan kom det en kille bakom oss som plingade och otåligt ville förbi. Några meter därpå föll han pladask med cykeln. Såna situationer alltså! De är så pinsamma, jag har varit med om hur många som helst själv. Sen vet man inte hur man ska bete sig heller. Han verkade vara okej för han reste sig upp och hoppade på cykeln igen. Jag kämpade med att hålla skrattet inne så att ingen skulle tycka jag var elak, men så tittade jag på Therese och såg att hon också skrattade och då var det kört. Det faktum att någon kanske gör illa sig är inte det roliga men jag tror att man sätter sig in i hur man själv skulle ha känt sig i den sitationen och därför skrattar. Jag skrattar i alla fall åt mig själv när jag gör pinsamma saker. Sen hoppas jag också att jag kommer vara i sällskap de gånger i vinter jag kommer falla ned på den hårda backen. Det lättar alltid upp stämningen att ha någon att skratta åt sig själv med.
Det är så typiskt svenskar att ignorera såna där situationer och låtsas som att man sköter sina egna affärer. Sverige är ett tråkigt och genomskinligt land med genomskinliga människor som aldrig vågar agera ut det de känner. Jag gillar inte Sverige.
Idol
Finns jag?
Jag minns att när jag var fem år gammal och inte kunde somna på kvällarna så låg jag bara och tänkte på allt och ingenting. Bland annat undrade jag varför John Blund aldrig kom till mig medan han fick min lillebror att somna blixtsnabbt. En annan sak jag gjorde för lite underhållning var att tänka "Egentligen finns jag inte" väldigt snabbt flera gånger. Jag vet inte hur det gick till men till slut var allt svart och jag fick verkligen en känsla av nonexistens. Jag låg inte längre kvar i min säng för jag kände inte min kropp längre och jag fanns inte. Några sekunder senare återvände jag. Jag började alltid gråta efteråt för jag hade känt hur det skulle vara att inte finnas.
Jag försökte göra samma sak för någon dag sen, men det går inte längre. Urlakas fantasin ju äldre man blir eller är det jag som har stängt av min hjärna från saker som kan skada mig?
En mer reell sak jag funderar över är vem som ringer mig från skyddat nummer på nätterna. Telefonen ringer vid fyrasnåret, alltid efter festkvällar och personen säger ingenting utan är tyst och trycker på knappar då och då. Det är också alltid tyst i bakgrunden så det är inte någon som ringer från en klubb. När det ringer från skyddat nummer på natten svarar jag för jag är rädd att det har hänt något, jag ska dock börja dissa denna person nu. Så ring på asshole!
Tre ord.
Det handlar om detaljerna. När du ser att något inte stämmer men du blundar, för du vill inte se. Mammas bil är borta. Jag frågar min granne, "var är hon". "Hon är i Gävle" säger han. "I Gävle" härmar jag i ett försök att vinna tid. Det självklara måste motas bort. Orden kommer likväl. Från en oanad mun slås jag till backen. "Han dog imorse".
Han kom alltså till slut. Han den svarta som jag så länge fruktat. Den fruktade tog en älskad och lämnade oss andra kvar. Han lämnade mig på min gräsmatta, ensam och fördärvad. Hulkande, stapplande går jag in i värmen men egentligen ligger jag ännu kvar där ute på det fuktiga gräset.
Han är mäktigare än oss alla för han låter sig inte luras. Vi tror att hopp försätter berg, men vi lurar bara oss själva. Min fantasi är ingenting i jämförelse med hans kraft. Jag trodde jag förstod, att jag anade hur det skulle kännas. En illusion dock. En illusion gjord av en illusorisk tonåring som trodde hon visste vad livet var.
Det var den dagen jag mötte honom för första gången. Jag såg hans mörka skepnad och kände vinden från hans blanka lie. Han var orättvis den dagen, han tog min morfar.
